Länge sedan jag bloggade och kanske beror det på att det inte sker så mycket spektakulära saker denna årstid. vad som händer är typ att cykeln hade frusit fast i en snödriva igår så jag fick gå i snålblåsten och kom sent till skola. I skolan där det var grupparbete vilket jag om inte hatar så i alla fall inte gillar. Blir ofta mest uttråkad av grupparbeten. Jag kommer dit välförberedd och ”ger” mina kunskaper till folk som inte läst på, sitter tysta eller töntar omkring för att slippa kännas vid att de inte bidrar med något till arbetet. Irritation är mitt svar på detta. Dels för att jag ofta känner mig lätt utnyttjad. Vill inte att någon ska kunna åka snålskjuts på mig. I längden vet jag dock vem som är den verkliga vinnaren men eftersom nuet också räknas känns det inget kul att agera dragåsna även om det gör mig stark. Den andra delen av mitt grupparbetesogillande törs jag knappt tänka då det är så tabu och strider emot allt vad Jantelag heter. Men för att säga som det är, eller som jag upplever det vara för att visa lite ödmjukhet i mitt vad som i övrigt kan uppfattas som översittarbeteende, alla människor har inte samma intelligens.  Då var det sagt., skjut mig! Alla människor tänker inte lika snabbt och det kliar i hela min kropp av att tvingas in i samarbeten som drar ner min potential. Understimulerad, uttråkad och utnyttjad är ofta resultatet för min del. Suck. Vad ska jag göra? Tanken på att ha ett nytt grupparbete varje månad i 2,5 år till på detta program…. nej det gååååår inte! men jag får inte säga det. Eller får jag det utan att uppfattas som besserwisser? Det är ju inte grupparbetet i sig jag har problem med, jag jobbar gärna i grupp och jag får välja mina medarbetare själv.

Det finns dom som säger att man blir som man umgås och att du är ett genomsnitt av de 10 personer du umgås mest med. Med andra ord är det viktigt att välja vilka man ger sin tid. Jag behöver människor runt mig som utmanar mig, som får mig att växa och tänka nytt. Funderar på att maila programansvarig och ta upp detta. Vet att det finns i alla fall ett par till i programmet som upplever samma sak…. och jag vet att det utanför programmet finns många människor som upplever tristess och understimulans pga att man tvingas in i olika sociala konstellationer som inte ger en den stimuli man behöver. Varför är det tabu att prata om detta? Att människor är olika är inget nytt men när det kommer till intelligens, förmågan att tänka snabbt och dra egna slutsatser så ska alla behandlas lika. Det är inte rättvist att behandla alla lika. Rättvist är det om man låter alla utvecklas till sina bästa jag.